Sen ankomst i stian

På ett antal tecknarbloggar har det den senaste veckan varit grisvecka (Se till exempel Jennys 'Rita snyggt eller dö' (länk till vänster). Naturligtvis ville jag teckna en tubagris, men den första grisen jag tecknade (pantbanksinnehavaren som trött erkänner att det var han som sålde den första tuban, ja) blev så bra att jag beslutade att spara den till senare. Förhoppningsvis blir det fler.

Alltså hamnade jag efter. Det blev inga fler grisar. Sedan proklamerade alla att grisveckan minsann var slut i fredags, och de flesta satt där nöjda med ungefär fem grisar var. Och jag hade inga. Men sedan slog det mig. Jag ritar fler grisar. Det blev förvisso inte "en gris om dagen", men väl sex grisar på en dag. Och som alla vet slutar inte veckan med fredag. Enligt mig slutar veckan med söndag.


Jag hann! Ve er!

Halvbra för en nybörjare

Det visar sig att jag som nybliven "projektöverordnad" är både osmidig och raljerande. :( Jag får försvara mig med att det är första gången jag gör det, och jag hoppas att jag kanske kan vara åtminstone "halvbra för en nybörjare"... Och att jag kan bättra mig. Suck.

Jag är tydligen också världens mest förutsägbara människa. Dubbelsuck.


Weh mir, oh weh, Und die Vögel singen nicht mehr...

Söndag, 02:47

Det var mörkt ute. Kolmörkt. I lokalen var det blött. Även så i sjön. Någon fick idén. Vi går till sjön! Vi badar! Eventuellt kan jag ha varit den som förde det på tal vid den sena timmen. Sagt och gjort. Åtta personer famlade sig i kolmörkret ut genom skogen, till klippan.

Det var kallt. Men ändå varmt. Det fanns en glädje i det hela, en spontanitet som man sällan upplever. Kallast ändå var nog att gå upp, att försöka få av sig vattnet som tycktes kyla ner ens hela väsen. Fast ändå fanns där en värme.


Det ska göras igen. Helst innan hösten kommer. Natten är bäst, eftersom det då är lagom många vid badplatsen. Endast de som är inbjudna, under världens vackraste tak.

De kommer tillbaka!

Det har meddelats att professor Farnsworth, och gänget på Planet Express kommer att komma tillbaka som TV-serie. Produktionen börjar till hösten, och förväntas ha premiär i den stora staden USA till våren. Beslutet fattades tydligen efter att Futurama-filmerna har haft stora framgångar på Comedy Central och som DVD-skivor. Lysande! Eller som Farnsworth skulle ha sagt...


Hurra! Hurra! Hurraaaaaaaaaaaaa! Inget ve för detta.

Pirater... Vad är nästa steg?

Nu sitter piraterna där, med ett mandat i EU-parlamentet. Antagligen det mandat som annars skulle ha gått till SD om piraterna inte hade funnits. Inte så att de som röstade på Piratpartiet skulle ha röstat SD om PP inte hade funnits, utan snarare så att Falkvinge och kollegor snarare fått en tidigare ointresserad generation att för en gångs skull rösta.

Men vad krävs egentligen för att ha ett riktigt coolt parti? Jag har ett förslag...


Jag skulle ha röstat på Ninjapartiet direkt!

Man måste hitta det först

Ibland flyter det omkring saker på Internet hur länge som helst innan man hittar det. Då har alla andra tyckt att det varit roligt, sedan tröttnat och till sist börjat hata det. Man är sent ute, helt enkelt.

Men humor är ibland som guld... Man måste hitta det först, för att kunna ha glädje av det. Den här sketchen har legat på Funny or Die i ungefär ett år, jag såg den för första gången igår. Och jag tycker att den är ofantligt rolig. Så rolig att jag var tvungen att knåpa ihop en bild.


Hoppas att någon inser hur rolig den är... Sketchen alltså, i alla fall i första hand. I andra hand bilden.

I övrigt noteras att autoerotisk asfyxi än en gång verkar ha smugit sig in i nyheterna. The bride behövde tydligen inte döda Bill...

Too soon? Whatever.

Nu är valet över. Undrar hur det gick. Ve oss alla, oavsett.

I valet och kvalet

Kan man som en sån där jobbig upphovsman som önskar att man kunde tjäna pengar på sina verk med gott samvete skicka en pirat till Bryssel? Jag vet inte. Piratpartiet går framåt i undersökningarna, jag blir mer och mer velig.


Kanske blir det blankt, som jag alltid planerat.

Oavsett... Ve oss, om vi tror att det egentligen spelar någon roll vad vi tycker i vårt lilla land här uppe i norr. Ve oss alla!