Det var kallt. Men ändå varmt. Det fanns en glädje i det hela, en spontanitet som man sällan upplever. Kallast ändå var nog att gå upp, att försöka få av sig vattnet som tycktes kyla ner ens hela väsen. Fast ändå fanns där en värme.
Det ska göras igen. Helst innan hösten kommer. Natten är bäst, eftersom det då är lagom många vid badplatsen. Endast de som är inbjudna, under världens vackraste tak.
3 kommentarer:
Mm, jag höll mig på land. Bäst så. Nån var tvungen att ansvara för säkerheten.
Jag blir galet sugen på nattbad. Det skall verkställas i helgen! Suggestiv bild hade du gjort också, blar.
Tack för de fina orden i min blogg, det är verkligen tungt nu..
Tack även för senast, ohyggligt trevligt!
Är så glad att jag hann åka ner o träffa Vickan och alla på festen innan det tråkiga inträffade, behövde verkligen samla lite kraft.
Vi hörs!
/ Ingrid
Skicka en kommentar