En dag vid datorn

Jag hade det tveksamma previlegiet att sitta vid en riktigt långsam dator här om dagen. Min gamla burk kvalar in i serien "seg som kola", men "min" kontorsdator vinner. Vi snackar om en gammal häck från 2001 med ungefär lika mycket RAM-minne som... som... öh... en armbandsklocka från 85. Skärmuppdateringen är så underbart långsam att man kan se de individuella linjerna ritas ut.

När arbetsdagen var slut var det dags att avsluta alla program (Outlook, Excel, Word, etc.) och logga ut. Det tog, och här överdriver jag inte, 15 minuter att bara få stopp på alla program. Underbart!


Ve oss alla!

Utvecklingen i landet skrämmer mig

Det är inte bara de bestämmandes önskan att kontrollera oss som skrämmer mig. Det är förvisso skrämmande i sig, men det som gör mig riktigt orolig är pöbelns acceptans. Tanken om att personlig integritet inte spelar någon roll, att det bara är de som har något att dölja som ogillar avlyssning och övervakning, att det endast är kriminella som har något emot IPRED eller FRA. Den tanken skrämmer mig mest av allt.


Ve oss. Ve oss alla.

Ännu en gammal goding

Jag kikade runt i mitt gamla arkiv, virtuellt förvisso, men likväl dammig. Där dök följande gamla godbit upp. Den publicerades första gången svartvit i ett tidigt nummer av Codex. Nån gång fick jag för mig att eventuellt göra något av allt gammalt skräp som låg och ... skräpade, och började putsa upp gammalt material. Linearta bilderna i Illustrator och på det hela taget mekka runt något rent otroligt. Detta blev resultatet för denna bild.



Det sägs att man inte är galen om man ibland ifrågasätter sin egen mentala hälsa. Det brukar jag inte göra. Ve er!