Världens sämsta filmscen

Ibland kan det vara svårt, kanske rent av omöjligt, att avgöra vilken scen som faktiskt är världens absolut sämsta scen. Det finns så många möjliga alternativ. Slutet på dead or alive, till exempel. Men eftersom den scenen faktiskt är slutet av en film kvalar den snarare in som världens sämsta slut. Alltså måste man först bestämma vilka kriterier som är avgörande. Jag har kommit fram till följande:

1. Det får inte vara slutet på en film - Anledningen är i stort sett självskriven. På slutet av filmen har filmskaparna alla chanser i hela världen att knyta samman alla lösa trådar, göra något oväntat och på det hela taget göra allt bättre. Alltså förtjänar filmsluten en helt egen kategori. Och får det.

2. Scenen måste ha ett syfte - Vi kan inte acceptera att dömma ut scener som egentligen är helt meningslösa, och som inte försöker säga något. Intentionen med scenen måste finnas där. Det skall gärna vara någon form av motivations-scen, eller ett rörande försök att förklara en karaktärs livsfilosofi och/eller anledning att handla enligt resten av filmen.

3. Komedier räknas inte - Det finns ofantligt mycket usla komedier, men på något sätt följer uselheten med genren. Den enda komedi som räknas är den komedi som uppstår genom ofrivillig mediokritet.

Så... Vilken är då världens sämsta filmscen?

Utan tvekan måste barslagsmålsscenen ur Steven Segals On Deadly Ground ta hem segern här. Har ni sett den? Här kommer en liten recap:

En elak oljeborrare har trackaserat en indan i Alaska. Steven Segal gör entré och spöar upp oljearbetaren. Det tar säkert fem minuter. Oljeborraren blöder, snorar och gråter. Då händer det... Musiken ändrar karaktär, det blir smetiga stråkar. Ljuset förändras från barbelysning till en lätt upplyst air. Helt utan känsla för repliken säger Segal "What does it take? What does it take to change the essence of a man?" Oljeborraren funderar, nedsmetad med eget blod och dregel. Till slut säger han "Time... I need time to change...". Steven Segal ler ett snett leende och ser mer ut som the Pillsbuy doughboy än någonsin. Han klappar oljeborraren på axeln och säger "So do I" (eller något ditåt). Sedan går Segal därifrån.

Behöver jag verkligen förklara hur uselt det är? Om man nu ska ändra en man; behövs det tid eller fem minuters råsmisk av Segal följd av en osmaklig klysha? Eller är det samma sak?

Har ni några andra förslag på usla scener får ni gärna kommentera.