Ibland händer det...

... att man får ett skämt i huvudet som man inte kan släppa förrns det är på pappret (eller i detta fall i datorn). Jag har sagt det förr, jag vet, men ibland blir det så tydligt. Som det här skämtet.


Jag kunde helt enkelt inte låta bli att teckna det. Ve mig.

First

Alltså... jag säger inte att jag är den förste som bloggar 2009. Jag menar att detta är mitt första blogginlägg 2009, men förhoppningsvis inte det sista. Det är också passande med tanke på att det är den förste i förste.

Det jag egentligen ville posta var lite filosofisk bajshumor.



Haha! Där fick ni. Ve er!

Saker jag gillar

Det har varit mycket gnäll från mig, eftersom jag i grunden är en gnällig typ, och för att framföra andemeningen från en av aporna Schulstad (eller vad de nu heter), så blir bloggandet populärare om man är kass. Jag antar att det var därför hans blogg innan han lade ner den var så populär.

Ja, jag vet vad han heter egentligen.

Hursomhelst... Av den anledningen ville jag ta upp ett par saker som jag faktiskt gillar. Utan inbördes ordning.

* Order of the Stick
En helt lysande serie med saftiga D&D-referenser.

* Sequential Art
Länken går till huvudsidan. Klicka på Sequential Art för att hitta vidare. Passa också på att läsa Jolly Jacks andra serier "How to Play" och "Spider & Scorpion".

* We the robots
En serie om robotar. Det räcker.

* Rita snyggt eller dö
Jennys blogg. Hon pluggar till att bli konstnärlig serietecknare nu, så hon uppdaterar ännu mer sällan än vad jag gör. Men hon är kul. Därför finns hon också länkad i min sidebar.

----------------------

Nog om det nu. Vi avslutar det hela med en gammal serie som innehåller fler än en Sagan om Ringen-referens. Voila:

Ferdinand

En dag för länge sedan, i det soliga Spanien...



2003 befann vi oss på den spanska solkusten i ungefär en månad. En av dessa veckor hälsade Molle & Roger på. En annan av veckorna hälsade Frodo (eller Frippe som han kallas i serien) på. Detta är en nästan sann händelse. Poängställningarna kan ha skilt sig något, men på det hela taget var det så här det gick till.

Jag är en fruktansvärt dålig förlorare, och en ganska dålig vinnare därtill. Fast jag hotar aldrig med att sluta spela spelet om jag förlorar. I så fall skulle jag inte ha några spel kvar att spela. Jag tror att det senaste spel jag vann (om man inte räknar TP (skryt)) var Shadows over Camelot. Ibland finns det en förrädare i spelet, och då blir uppgiften att sänka de andra spelarna. Det är dock inte säkert att det finns någon förrädare. Det slumpas ut varje gång. Jag blev förrädaren. Jag sänkte alla. De kom inte på det förrän näst sista draget. Vet inte om det egentligen är något att vara stolt över. Kanske är jag bara förtappad? Ve er!