Ibland händer det...

... att man får ett skämt i huvudet som man inte kan släppa förrns det är på pappret (eller i detta fall i datorn). Jag har sagt det förr, jag vet, men ibland blir det så tydligt. Som det här skämtet.


Jag kunde helt enkelt inte låta bli att teckna det. Ve mig.

Ytterligare ännu en gammal goding

En bloggarkollega påminde mig nyligen om en gammal goding som jag gjorde under Codex-tiden. Detta är alltså en serie skapad LÅNGT före Henrik Lange gjorde sin helt igenom lysande bok "80 romaner för dig som har bråttom". Det är min variant av Sagan om ringen, som jag skrev ned och tecknade INNAN jag hade läst Sagan om ringen.


Oerhört slugt. Och jag tror att min okunskap om hela boken är det som gör serien så lyckad (IMNSHO). Hade jag skrivit den idag hade jag petat in något om Gray Havens, eller något annat. Slutet på hela trilogin är en av de saker som i vuxen ålder får mig att tjuta som en skolflicka. Det, och scenen i Highlander när huvudpersonens fru blir gammal och dör, samtidigt som han fortfarande är ung.

En annan trilogi, en som istället slutar riktigt dåligt, är prequel-trilogin till Star Wars. Ni vet... filmserien som började med "Den fantomiska mesen", fortsatte med "Clownerna gör saker" och avslutas med "A steaming pile of Sith". Jag hatar att Darth Vader, the ultimate bad guy, blir en sån otrolig mes. Filmerna kunde lika gärna presenteras som "George Lucas' desperata försök att mjölka Star Wars på ännu mer pengar innan hjärnblödningen blir för uppenbar". Hata!

Om ni gillar Episod I - Episod III, så är ni förtappade. Ve er!

Ska han komma tillbaka?

En av de första "längre" serierna jag gjorde i vuxen ålder var Ananasmannen. Han skapades på en föreläsning i... Datorteknik, tror jag... Frodo kanske kan rätta mig på den fronten. Hursomhelst vände sig sagda Frodo om (han satt på raden framför mig) och sade ett ord. "Ananasmannen". Jag minns inte längre varför detta sades, eller vad vi hade pratat om innan. Troligtvis om superhjältar eller serier eller något annat.

När föreläsningen var klar ungefär 1,5 timme senare var första sidan klar. Det blev sedan en hel bunt sidor till. Plus en jäkla massa manus som ännu inte är tecknade.

På det hela taget är Ananasmannen en sorts icke-humoristisk drift med superhjältegenren. Med humor i.


Och allt vore väl bra med det, om det inte vore för att denna karaktär pockar på uppmärksamhet. Jag vill berätta mer om honom, och framför allt vill jag berätta de gamla historierna igen, med bättre bilder och bättre layout. Ursprungligen skapades han på en A4-sida som jag klämde in 4 rader bilder i, med 3-5 bilder på varje rad. Jag vill berätta det igen, på ett annat sätt.

Så om jag på något sätt har en kreativ pipeline i mig ligger Ananasmannen alltid där. Ibland ger jag mig på att han blockerar röret. Men kanske ska jag ge mig in med ett städteam och gräva ut honom. Kanske kommer Ananasmannen tillbaka. Ve er!

Har han så funnit ett hem?

Jag vet inte... men eventuellt har vår gode cyklop från mitt förra inlägg funnit en väg ut på tryckt papper. Eventuellt. Framtiden får utvisa den gode Polyfemos öde.

Det jag ville göra för en eventuell publicering, var att färga den. Men inte bara det. Istället för den tattiga färgläggning som jag hade gjort en gång för många år sedan (jag tror tillåmed att bilden innehöll en... eeew.... lensflare... *duckar*) ville jag göra en riktig färgläggning. Eller i alla fall bättre.



Fan vet om det blev så.

Om cyklopen nu blir publicerad så kanske det kan locka mig att teckna mer om honom. Jag har massa gammalt gift om Den Glada Högskolan som jag vill ha ur mig. Ve er!

Och så en gammal en

Jag satt och funderade på några av mina gamla synder, när plötsligt en bild svävade upp i mitt sinne. Bilden var en striphårig och halvskallig cyklop som satt och åt, och jag visste genast vart bilden kom ifrån.

1997 köpte jag min första PäZä - tidigare hade jag haft C64 och Amiga 500, men jag insåg varthän det barkade. Det var dags att ta sig i kragen och skaffa en låda. I samma veva skaffade jag också en scanner, och det första jag scannade in var serien med cyklopen i huvudrollen.



Det var ett försök att göra en serie som kanske kunde publiceras i Chalmers kårtidning Tofsen, men där blev det kalla handen. Antingen var de humorlösa kretiner, eller så är jag det. Juryn är fortfarande ute på den.

Jag satte mig senare och försökte göra en färgversion, men kan inte hitta den på datorn vilket får mig att misstänka att den har försvunnit. För er som varit på Chalmers innan de byggde om eländet och antagligen satte en poppigare prägel på Gasquen, så kan ni tänka er bilderna i färger a la Gasquen anno 1997; dvs. muggigt mörkt, mörkt grå väggar, svart tak och rör i en hiskelig samling pasteller och orange. Det såg för jävligt ut.

Jag önskar att jag kunde säga att CCC:aren till vänster är baserad på Skunk, men han vart inte grabb förrän 98, har jag för mig. Trasan kan rätta mig om jag har fel. Skunk ligger för övrigt bakom ett av cortègeprogrammets bästa skämt genom tiderna (om man bortser från Mårts 'Två gafflar, jag är ett geni!'); nämligen skämtet 'Tysk ordbok med långa, svåra ord om krig'.

Det skulle ha blivit en bunt med ensidesskämt, men blev i slutänden bara en sida. Denna sida. Njut den med vördnad. Eller lättmajonäs, om ni föredrar det. Ve er!

En sida

Jag har nu gjort klart en sida för en stafettserie om Tintin som postas på seriefrämjandets webbforum. Här är den:



Stafettserier är bisarra historier, men det är kul att göra dem. Även om det ibland tar längre tid än mna hade planerat. Jobb å jobb å jobbåjobbåjbbjbb... Menvafan.

Ve er!

Saker jag gillar

Det har varit mycket gnäll från mig, eftersom jag i grunden är en gnällig typ, och för att framföra andemeningen från en av aporna Schulstad (eller vad de nu heter), så blir bloggandet populärare om man är kass. Jag antar att det var därför hans blogg innan han lade ner den var så populär.

Ja, jag vet vad han heter egentligen.

Hursomhelst... Av den anledningen ville jag ta upp ett par saker som jag faktiskt gillar. Utan inbördes ordning.

* Order of the Stick
En helt lysande serie med saftiga D&D-referenser.

* Sequential Art
Länken går till huvudsidan. Klicka på Sequential Art för att hitta vidare. Passa också på att läsa Jolly Jacks andra serier "How to Play" och "Spider & Scorpion".

* We the robots
En serie om robotar. Det räcker.

* Rita snyggt eller dö
Jennys blogg. Hon pluggar till att bli konstnärlig serietecknare nu, så hon uppdaterar ännu mer sällan än vad jag gör. Men hon är kul. Därför finns hon också länkad i min sidebar.

----------------------

Nog om det nu. Vi avslutar det hela med en gammal serie som innehåller fler än en Sagan om Ringen-referens. Voila:

Ferdinand

En dag för länge sedan, i det soliga Spanien...



2003 befann vi oss på den spanska solkusten i ungefär en månad. En av dessa veckor hälsade Molle & Roger på. En annan av veckorna hälsade Frodo (eller Frippe som han kallas i serien) på. Detta är en nästan sann händelse. Poängställningarna kan ha skilt sig något, men på det hela taget var det så här det gick till.

Jag är en fruktansvärt dålig förlorare, och en ganska dålig vinnare därtill. Fast jag hotar aldrig med att sluta spela spelet om jag förlorar. I så fall skulle jag inte ha några spel kvar att spela. Jag tror att det senaste spel jag vann (om man inte räknar TP (skryt)) var Shadows over Camelot. Ibland finns det en förrädare i spelet, och då blir uppgiften att sänka de andra spelarna. Det är dock inte säkert att det finns någon förrädare. Det slumpas ut varje gång. Jag blev förrädaren. Jag sänkte alla. De kom inte på det förrän näst sista draget. Vet inte om det egentligen är något att vara stolt över. Kanske är jag bara förtappad? Ve er!

Se vad jag hittade!

Jag rotade i gamla mappar på datorn och letade efter opublicerade eller uppiffade saker som jag hade för mig låg nånstans. Och det var precis vad jag hittade. Bland annat hittade jag gamla strippar som förblivit opublicerade, dolda eller på annat sätt försvunnit.

Eventuellt kan denna seriestripp ha varit publicerad i tidningen Codex näst sista eller sista nummer, men vad jag vet så var det inte många av våra läsare som faktiskt fick tidningen i sin hand. Det kan tillåmed vara så att tidningen bara kom ut som en PDF i låg kvalitet, på grund av orsak. Hursomhelst; här kommer den:



Killen i näst sista rutan var på den tiden Codex chefredaktör. I vanliga fall avbildades han som ett litet troll med horn, trots att han är en mycket trevlig kille. Tidningens AD avbildades som en orch. Han (orchen) blev sedan AD för Widescreen, en post som jag sedan tog över efter att han flyttade söderut till ett jobb som faktiskt gav betalt. Orchen kom sedemera tillbaka till den riktiga världen (läs Göteborg). Trollet flyttade norrut, och huserar där ännu.

Jag hittade också massor med annat gottis som jag kommer att publicera här efterhand. Det är seriestrippar, skämtteckningar, bilder och annat. Jag ska dessutom försöka att varva det hela med nyare material.

Jag vet att jag fordom har uppdaterat lite sällan, men det ska bli ändring på det. Ve er!