Och så en gammal en

Jag satt och funderade på några av mina gamla synder, när plötsligt en bild svävade upp i mitt sinne. Bilden var en striphårig och halvskallig cyklop som satt och åt, och jag visste genast vart bilden kom ifrån.

1997 köpte jag min första PäZä - tidigare hade jag haft C64 och Amiga 500, men jag insåg varthän det barkade. Det var dags att ta sig i kragen och skaffa en låda. I samma veva skaffade jag också en scanner, och det första jag scannade in var serien med cyklopen i huvudrollen.



Det var ett försök att göra en serie som kanske kunde publiceras i Chalmers kårtidning Tofsen, men där blev det kalla handen. Antingen var de humorlösa kretiner, eller så är jag det. Juryn är fortfarande ute på den.

Jag satte mig senare och försökte göra en färgversion, men kan inte hitta den på datorn vilket får mig att misstänka att den har försvunnit. För er som varit på Chalmers innan de byggde om eländet och antagligen satte en poppigare prägel på Gasquen, så kan ni tänka er bilderna i färger a la Gasquen anno 1997; dvs. muggigt mörkt, mörkt grå väggar, svart tak och rör i en hiskelig samling pasteller och orange. Det såg för jävligt ut.

Jag önskar att jag kunde säga att CCC:aren till vänster är baserad på Skunk, men han vart inte grabb förrän 98, har jag för mig. Trasan kan rätta mig om jag har fel. Skunk ligger för övrigt bakom ett av cortègeprogrammets bästa skämt genom tiderna (om man bortser från Mårts 'Två gafflar, jag är ett geni!'); nämligen skämtet 'Tysk ordbok med långa, svåra ord om krig'.

Det skulle ha blivit en bunt med ensidesskämt, men blev i slutänden bara en sida. Denna sida. Njut den med vördnad. Eller lättmajonäs, om ni föredrar det. Ve er!