Till slut...

... satt det där. Det gamla maskineriet klickade på plats och sedan var jag produktiv igen. Jag tecknade. Inte bara en eller två seriestrippar, utan tio. Och jag tuschade dem också. Nu återstår bara allt det andra som måste göras. Scanna, rensa, vektorisera, färga, texta, rastrera (ja, jag har valt en lång process) och måla bakgrunderna. Men för fasen, tio strippar på ett bräde...

Har faktiskt bara sex manus kvar för tillfället (om man inte räknar Ananasmannen, förstås... Då har jag närmare 20+ A4-sidor att teckna, och så vidare och så vidare) innan min första batch serier är klar. Får mig fundera på om jag inte borde skriva sex strippar till så att min första färdiga bunt landar på 30 seriestrippar. Det blir inte mindre än fem veckors serier på ett bräde (om man räknar med sex strippar i veckan).

Dessutom har jag hittat en grafisk grej som jag tycker om. Mer om detta senare. Då kan jag kanske mata upp ett smakprov också?

Nä... nu är det dags att nanna kudden. Sov inte så hiskeligt mycket i natt eftersom jag skulle upp på morgonen men inte kunde släppa Harry Potter och halvblodsprinsen innan jag hade läst ut den. Sexan är mycket bättre än femman. Liksom alla andra har jag mina teorier om vad det var som egentligen hände i det där tornet... Men vi får säkert klarhet i den saken i nästa bok, som antagligen blir den sista.

Kom bara ihåg att Rowling återanvänder saker hon har planterat i tidigare böcker. Och om jag inte helt misstar mig så kommer en sak hon presenterade i sexan vara en viktig del i sjuan...

Remember, Billy...
It gets better, in the end!

Om ni fattar den referensen är ni lika förtappade som jag. Ve er.