En tidig morgon i norr...

Vi hade varit på bröllop hela natten, inte helt på det klara med taxisituationen i obygden. Brudparet erbjöd oss att sova i deras stuga, men finkänsliga som vi är, ville vi inte vara ivägen för bröllopsnatten... Vad göra?

Lösningen blev att vi spännde fast vår äldste (då ende) son i bärselen som vi hade med oss och gick från festplatsen till pensionatet där vi bodde. Det var en sträcka på minst en mil. Kanske mer. Tid tog det i alla fall.

Bäst som vi närmade oss pensionatet steg solen upp över skogen, och man kunde se älvdansen som strök genom naturen. Det var vacker, det var fint, det var ett minne som jag trots mina då ömmande fötter insåg att jag inte skulle vilja ha varit utan. Därför lyfte jag kameran och knäppte en bild.


Monstret lade jag till nyligen. Det är roligt att rita monster. Det kommer mera. Ve er!