Sista uppdateringen innan flytten!

Japp, de asen tar mitt Internet i flera veckor. Aaaargh! Hur svårt ska det vara att flytta en sladd? Jag flyttar alltså ett kvarter, men Bredbandsbolaget säger att det kommer att ta tre till fem veckor att flytta mitt bredband till den nya lägenheten. Telia flyttae telefonen på tre röda sekunder. Jag kunde till och med bestämma klockslag. Hatar ni också oresonliga leveranstider är ni inte ett dugg förtappade.

Don't you mean "shining"?

Det har alltså blivigt dags för de sex sista stripparna, och med dem så är vi tillbaka på territoriet "ren och skär lögn". Motiveringen torde väl vara att jag gillar det självbiografiska, men är samtidigt förtjust i storylines som är poulärkulturella referenser. Och inte bara av den typen man kan se i Buffy eller för den delen Rocky. Ni vet vad jag menar, när någon häver ut sig ett ryckcitat eller nämner en känd filmscen. Jag vill göra stories där filmen upplevs med andra ögon.

Läste också i tidningarna om Keith Richards, ni vet, den vandrande reklampelaren för knark. Han som härförleden ramlade ner från en palm. Och många har oroat sig för hans hälsotillstånd, och om han klarar sig eller ej. Men det ingen verkar ifrågasätta är vad gubbfan hade för sig uppe i en palm över huvud taget. Jag menar, killen är ju för fan 100 bast eller något. Själv är jag 31 och klättrar helst inte upp högre än någon meter på en stege. Sedan börjar det bli vingligt. Senaste nyheten är att Keith lämnat sjukhuset, utan att göra det i en kista. Kul för honom.

Britney Spears vill vara med i nån film igen. Hon kan tänka sig att kasta kläderna för konsten. Men allvarligt... Vill man egentligen se Britney naken? Om ni svarar ja på den frågan så är ni lika förtappade som jag. Ve er!

Var det bättre förr?

Svar: Ja!

Varför?

Jo, för förr fanns det fler tubagrisar i cortègeprogrammet!

Vet ni vem tubagrisen är? Ja, då är ni lika förtappade som jag! Ve er!

Glad Påsk!

Så är det ännu en påsk på G! Och med påsken följer givietvis en av de viktiga traditionerna, för liksom jul har sitt julbord, och midsommar har dans kring stången så bjuder påsken på... GothCon! Ett skitstort spelkonvent som i år hålls för 30:e gången. Om ni också ska spendera hela påsken där så är ni lika förtappade som jag. Grattis!

Det sista om Hamburg

... och så var historien om Hamburg avslutad. I verkligheten kanske det inte gick till precis så här, men det var väldigt nära. Frippes stackars bil var totalt överlastad när vi rullade av färjan i Göteborg. Naturligtvis blev vi stoppade i tullen, men e sökte inte igenom bilen när vi försäkrade tulltjänstemannen att vi inte smugglade. Vi hade med oss spritransonen på 1 dl när, alltså totalt 9,9 liter sprit. Jag tror det var 24 kartonger vin och en hel del öl också.

Det visade sig dock att vi ljög. Tydligen räknas mousserande vin som starksprit, eller gjorde då iallafall, och om man har med sig mousserande vin får man ha mindre sprit. Så vi smugglade visst en del trots allt, men det var helt oavsiktligt och jag fick reda på det långt senare. Ignorance of the law is no excuse... Muwahahaha buck buck buck!

Anyways... fortsättning följer. Funderar på att köra lite Ananasmannen eller något här imellan, eller kanske (till vissa bekantass tora fasa): Min Western-serie! Tycker ni att den är rolig så är ni lika förtappade som jag! Ve er!

Mer om resan till Hamburg

Enligt Frippe så var det han som sade att vi skulle traska på Reeperbahn, men det är så här som jag kommer ihåg det. Jäklar sicket mysko ställe det där är.

Nä, då var modelljärnvägen en betydligt intressantare upplevelse. Det är fyra gigantiska hallar med en mastodontmodelljärnväg. När vi var där höll de på att bygga ut den ytterligare med en hel stor hall till. Men det var som sagt tre år sedan, och det skulle inte förvåna mig om de höll på att bygga ut ännu mer. Om ni har en tur förbi Hamburg, missa inte modelljärnvägen för allt i världen. Detaljnivån är otrolig.

Och var annars skulle man kunna hitta vattenlik och porrfilmsinspelning i samma utställning? Vet ni det så är ni mer förtappade än vad jag är. Ve er!

Härligt, härligt

Det är alltid kul att kolla på site-referals när man väl har pluppat in en räknare på sidan. Och något av det roligaste är ju naturligtvis att se vilka udda sökningar man hamnar högt upp på. Tack vare mina små snuskreferenser i slutet av varje (eller nästan varje) inlägg så har jag ju dykt upp lite här och var, men följande sökning måste nog ändå vara en favorit.

Här följer för övrigt ytterligare en del av mina seriestrippar, en ny storyline som baserar sig än mer på sanningen än de tidigare sex. Det var ungefär så här det gick till när jag och kompisen åkte en sväng till Tyskland för att köpa sprit i mars 2003. Frippe låter för övrigt meddela att han egentligen har mycket mera haka i verkligheten. Fast å andra sidan har jag mycket mindre näsa i verkligheten, så det jämnar liksom ut sig.

Och till sist vill jag passa på att tacka arrangörerna som i fredags ordnade en mycket trevlig tillställning där man kunde sita och dricka massor av alkohol och teckna ofantliga mängder ohejdbart snusk. Det var jättekul! Var ni där så är ni lika förtappade som jag. Ve er!

Strippar som aldrig förr

De två avslutande stripparna av de första sex... Det finns ett antal kvar, men det får räcka för tillfället. Kanske börjar jag lägga upp mina mer sjuka alster istället...

Om du kommer att gilla dem är du lika förtappad som jag är. Ve dig!

Ännu en strip

Där ser man... Inte gick man till final heller...


Jaja--- sånt är livet. Orker inte ens säga nått skumt.

Strip tre, minsann

Jag lovade att posta fortsättningen...


Jag får planera mer förtappningsgrejer som jag själv är skyldig till. Får väl börja surfa på emponium eller något...

Kan ni den sitens URL utantill så är ni lika förtappade som jag. Ve er!

En strip till

.. för att visa hur storyn utvecklar sig.

Med så här korta inlägg är det svårt att uppräthålla förtappningstrenden. Men för sakens skull så tänker jag skriva autoerotisk asfyxi. Ha! Där fick ni!

Vet ni vad det är så är ni lika förtappade som jag. Ve er!

En liten seriestrip

... som jag skickade in till Metros serietävling.


Ge mig feedback så kanske jag postar mer. Vi kan i alla fall vara glada att jag ännu inte har nämnt bukkake i den här bloggen.

Vet ni vad det är så är ni lika förtappade som jag. Ve er!

They really did it!

Jag vet inte varför ämnet intresserar mig så mycket, men likväl dyker jag med jämna mellanrum ner på forum och webbsidor som avhandlar "historiens största konspration". Och vi talar inte om Illuminati (trots att jag inte kan begripa varför folk tycker att det spelet är roligt) eller Prieure de Sion. Nej, jag talar givetvis om månlandningarna.

Det finns alltså de som på fullaste allvar hävdar att USA inte landade på månen, och att Apollo 11 - Apollo 17 skulle vara en ren bluff, iscensatt någonstans i Nevada-öknen. Tjenare. Om man till exempel läser på den här sidan så finns det en massa "bevis" för att månlandningarna var fejkade.

Sammanfattningen skulle vara något i stil med följande:
NASA har en jättebudget. De fejkar ett antal månlandningar och skickar ut filmer och bilder från månen. Dessutom har de hämtat ett antal kilo grus och stenar från månen. Tyvärr är allt fejk. Bevisen finns att se. NASAs fejker kan lätt upptäckas av vem som helst. Se här vilken bluff.

Det konstiga i det hela är att det bara är underutbildade amerikaner, självlärda vetenskapsmän och människor med en IQ som motsvarar en blöt tvättsvamps som lanserar dessa teorier. Riktiga fysiker och vetenskapsmän har alla blivit lurade. Än underligare är att alla som hävdar att månlandningen är en bluff alltid försöker sälja något. En bok, en film eller vad fan som helst. Kanske är det som är den verkliga bluffen?

Om du själv tror att det är bluff så kommer här två länkar som är mycket läsvärda.

Redzero's Moonhoax
Phil Plait's Bad Astronomy

Läs och begrunda. Men framför allt: TÄNK!

Ni som fortfarande tror att det är fejk... Ta ett snack med Goatse.

Om ni vet vad det är så är ni lika förtappade som jag. Ve er!

Ska det vara så svårt?

Det händer ibland att jag sitter vakt. Inget ont i detta, det är bra pengar och jag har en trevlig chef. Men ibland undrar man. Under den senaste uthyrningen lyckades en människa magiskt låsa in sig på toaletten. Anledningen till att magi måste vara involverad är att det är ungefär världens enklaste låsmekanism det handlar om.

Nyckeln (som jag var tvungen att använda för att få ut människan) fungerar helt enkelt så att den lyfter upp en hasp mot den fjäder som håller haspen på plats, och mekaniskt greppar tag i låskolven och drar den åt sidan. Busenkelt. Inga tillhållare, inga cylindrar, inget svårt.

Man låser dörren ifråga genom att lyfta en liten knopp som sitter längst ut till höger, håller den uppe och drar den åt höger. Extremt lätt och de facto samma rörelse man måste göra för att låsa dörren, fast tvärt om. Således pratar vi här om en människa som kan göra en rörelse, men sedan misslyckas med att begripa hur man gör den åt andra hållet. Herregud.

Eftersom vi pratar low-tech-lås på toalettdörren har företaget för vilka jag jobbar valt en extremt enkel metod för att hindra folk från att öppna dörren utifrån. Två skruvar spärrar nyckelhålet. Således var det inga problem att skruva ur skruvarna, öppna låset med nyckeln och släppa ut den måttligt begåvade människan från sitt temporära fängelse. Ibland undrar man om hon inte skulle fått sitta av straffet för dumhet där inne ett tag.

På tal om dumma människor. När ska ni lära er att hon inte heter Heather Brooke, utan Heather Harmon?

Vet ni vem jag talar om är ni lika förtappade som jag. Ve er.

Till slut...

... satt det där. Det gamla maskineriet klickade på plats och sedan var jag produktiv igen. Jag tecknade. Inte bara en eller två seriestrippar, utan tio. Och jag tuschade dem också. Nu återstår bara allt det andra som måste göras. Scanna, rensa, vektorisera, färga, texta, rastrera (ja, jag har valt en lång process) och måla bakgrunderna. Men för fasen, tio strippar på ett bräde...

Har faktiskt bara sex manus kvar för tillfället (om man inte räknar Ananasmannen, förstås... Då har jag närmare 20+ A4-sidor att teckna, och så vidare och så vidare) innan min första batch serier är klar. Får mig fundera på om jag inte borde skriva sex strippar till så att min första färdiga bunt landar på 30 seriestrippar. Det blir inte mindre än fem veckors serier på ett bräde (om man räknar med sex strippar i veckan).

Dessutom har jag hittat en grafisk grej som jag tycker om. Mer om detta senare. Då kan jag kanske mata upp ett smakprov också?

Nä... nu är det dags att nanna kudden. Sov inte så hiskeligt mycket i natt eftersom jag skulle upp på morgonen men inte kunde släppa Harry Potter och halvblodsprinsen innan jag hade läst ut den. Sexan är mycket bättre än femman. Liksom alla andra har jag mina teorier om vad det var som egentligen hände i det där tornet... Men vi får säkert klarhet i den saken i nästa bok, som antagligen blir den sista.

Kom bara ihåg att Rowling återanvänder saker hon har planterat i tidigare böcker. Och om jag inte helt misstar mig så kommer en sak hon presenterade i sexan vara en viktig del i sjuan...

Remember, Billy...
It gets better, in the end!

Om ni fattar den referensen är ni lika förtappade som jag. Ve er.

Tänkte inte på det...

Jag kom på att jag för att läna någon form av kredibilitet åt min totala dissning av tre böcker i ett tidigare inlägg kanske bör nämna några böcker jag faktiskt har tyckt om. Det känns som en rätt så bra grej att göra i samanhanget. Alltså, tre böcker som jag har tyckt mycket om:

1. Under ingrodda ärr - Val McDermid.
Andra boken i serien om profileraren Tony Hill och hans kollega Carol Jordan. En fantastiskt spännande roman med en och annan oväntad utveckling. Stort tack till Molle för den!

2. Anubisportarma - Tim Powers.
Egyptiska trollkarlar, psykotiska clowner, litteraturvetare som reser i tiden, en poet som ingen vet vart han kommer ifrån och en massmördare som byter kropp med sina offer. Kan det bli mer vrickat? Ja, definitivt. Men å andra sidan gör Powers ett fantastiskt jobb när han knyter ihop hela historien utan att lämna luckor i storyn eller logiken. Ett imponerande arbete med tanke på den totalt flippade handlingen.

3. Pestens tid - Stephen King.
Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar boken så mycket. Men det gör jag. Och när jag fick tag på den långa versionen med ytterligare 400 sidor eller så... Då vart jag glad som en liten pojke. Jag höll på att skriva något vulgärt, men besinnade mig.

Världens sämsta filmscen

Ibland kan det vara svårt, kanske rent av omöjligt, att avgöra vilken scen som faktiskt är världens absolut sämsta scen. Det finns så många möjliga alternativ. Slutet på dead or alive, till exempel. Men eftersom den scenen faktiskt är slutet av en film kvalar den snarare in som världens sämsta slut. Alltså måste man först bestämma vilka kriterier som är avgörande. Jag har kommit fram till följande:

1. Det får inte vara slutet på en film - Anledningen är i stort sett självskriven. På slutet av filmen har filmskaparna alla chanser i hela världen att knyta samman alla lösa trådar, göra något oväntat och på det hela taget göra allt bättre. Alltså förtjänar filmsluten en helt egen kategori. Och får det.

2. Scenen måste ha ett syfte - Vi kan inte acceptera att dömma ut scener som egentligen är helt meningslösa, och som inte försöker säga något. Intentionen med scenen måste finnas där. Det skall gärna vara någon form av motivations-scen, eller ett rörande försök att förklara en karaktärs livsfilosofi och/eller anledning att handla enligt resten av filmen.

3. Komedier räknas inte - Det finns ofantligt mycket usla komedier, men på något sätt följer uselheten med genren. Den enda komedi som räknas är den komedi som uppstår genom ofrivillig mediokritet.

Så... Vilken är då världens sämsta filmscen?

Utan tvekan måste barslagsmålsscenen ur Steven Segals On Deadly Ground ta hem segern här. Har ni sett den? Här kommer en liten recap:

En elak oljeborrare har trackaserat en indan i Alaska. Steven Segal gör entré och spöar upp oljearbetaren. Det tar säkert fem minuter. Oljeborraren blöder, snorar och gråter. Då händer det... Musiken ändrar karaktär, det blir smetiga stråkar. Ljuset förändras från barbelysning till en lätt upplyst air. Helt utan känsla för repliken säger Segal "What does it take? What does it take to change the essence of a man?" Oljeborraren funderar, nedsmetad med eget blod och dregel. Till slut säger han "Time... I need time to change...". Steven Segal ler ett snett leende och ser mer ut som the Pillsbuy doughboy än någonsin. Han klappar oljeborraren på axeln och säger "So do I" (eller något ditåt). Sedan går Segal därifrån.

Behöver jag verkligen förklara hur uselt det är? Om man nu ska ändra en man; behövs det tid eller fem minuters råsmisk av Segal följd av en osmaklig klysha? Eller är det samma sak?

Har ni några andra förslag på usla scener får ni gärna kommentera.

Så att ingen missförstår

Jag ville bara passa på att påpeka att jag fortfarande hatar Torbjörn Flygts bok Verkan. Det kommer upp på tal i familjen ibland. Senast idag när vi var i en bokaffär och Anne sade "Om vi skall köpa fyra pockets kan du ju alltid välja den här..." samtidigt som hon höll upp pocketupplagan av Verkan. Jag ryser vid blotta tanken.

Top 3 dåliga böcker, utan inbördes rangordning:

Verkan, Torbjörn Flygt
Den engelske patienten, Michael Ondaatje
Tintin i nya världen, Frederic Tuten

Jag kan inte exakt sätta fingret på varför jag hatar de tre böckerna. Förutom de är språkligt jobbiga och saknar innehåll som intresserar mig över huvud taget. Men det kanske räcker?

Vad i helvete?

Jaha... Då har man skapat ännu en blog då... Jag orkar iofs. inte skriva på engelska, så det kan väl passa med en svensk blog. Och allt är Gustens fel... Jag ville commenta på hans blog, och var tvungen att skapa ett konto... Där ser man. Få se om jag orkar skriva något här istället...